drömmar...
Ni vet dem där fåniga drömmarna man hade när man var lite, som alla föräldrar sa att man inte kunde uppnå. Att det bara var en på miljonen att man skulle klara av drömmen. Men man ville ju inte släppa taget men man gjorde det ändon efter ett tag efter föräldrarnas gnällande o.s.v. Släppte ni era drömmar då? Det gjorde inte jag, men ändon gnäller mina föräldrar på mig fortfarande efter 13 år känns det inte lika verkligt längre att den ska slå in. Inte för att jag inte tror på min dröm utan därför att när föräldrarna, dem man litar på mest, inte uppmuntrar en utan bara trycker ner en så förlorar man sig själv på vägen. Och jag tror att jag har gjort det, och nu vet jag inte längre om jag vågar försöka igen.
Kommentarer
Postat av: Sara
Du kan bli precis vad du vill. Sålänge du verkligen vill! Sluta aldrig drömma!
Trackback
